Observera att detta är en testmiljö för utveckling som inte ska
användas som underlag för klinisk bedömning. Besök Janusmed här:
https://janusmed.se
4/10/2025
Janusmed fosterpåverkan
Janusmed fosterpåverkan –
Taptiqom
Janusmed fosterpåverkan tillhandahåller bedömningar av eventuella risker
för fostret, när en gravid kvinna använder olika läkemedel. Observera att
texterna är generella, och att en bedömning måste göras i varje enskilt
fall. Om du inte är medicinskt utbildad, läs först vår
information för patienter och allmänhet.
För att komma till startsidan för Janusmed fosterpåverkan och för att göra
sökningar
klicka här.
Saflutan, Taflotan, Taflotan sine, Taptiqom, Taptiqom sine
Saflutan, Taflotan, Taflotan sine, Taptiqom, Taptiqom sine
ATC-koder
S01ED51, S01EE05
S01ED51, S01EE05
Substanser
tafluprost
tafluprost
Bedömning
Tafluprost bör liksom andra prostaglandin F2 alfa-analoger undvikas under graviditet om andra likvärdiga behandlingsmöjligheter finns. Om det skulle finnas en riskökning för fosterskador är den eventuella individuella riskökningen dock knappast så stor så att det finns anledning till oro om kvinnan använt läkemedlet under tidig graviditet.
Tafluprost bör liksom andra prostaglandin F2 alfa-analoger undvikas under graviditet om andra likvärdiga behandlingsmöjligheter finns. Om det skulle finnas en riskökning för fosterskador är den eventuella individuella riskökningen dock knappast så stor så att det finns anledning till oro om kvinnan använt läkemedlet under tidig graviditet.
Bakgrund
Tafluprost är en prostaglandin F2 alfa-analog med multipla effekter på ett flertal organsystem inklusive uterus. Substansen minskar intraokulärt tryck genom att öka det uveosklerala utflödet av kammarvatten. Indikationerna är öppenvinkelglaukom och okulär hypertension.
Erfarenhet av behandling av gravida kvinnor saknas men substansen är teratogen i djurförsök men först vid höga doser. Om det senare är kliniskt relevant vid de låga plasmakoncentrationer som uppstår hos kvinnan efter lokal behandling av ögat är inte känt. Vid andvändning av kombinationen med timolol i sista trimestern bör risken för fostret med betablockerare beaktas.
I det svenska Medicinska födelseregistret finns inget fall med denna exponering.
Tafluprost är en prostaglandin F2 alfa-analog med multipla effekter på ett flertal organsystem inklusive uterus. Substansen minskar intraokulärt tryck genom att öka det uveosklerala utflödet av kammarvatten. Indikationerna är öppenvinkelglaukom och okulär hypertension.
Erfarenhet av behandling av gravida kvinnor saknas men substansen är teratogen i djurförsök men först vid höga doser. Om det senare är kliniskt relevant vid de låga plasmakoncentrationer som uppstår hos kvinnan efter lokal behandling av ögat är inte känt. Vid andvändning av kombinationen med timolol i sista trimestern bör risken för fostret med betablockerare beaktas.
I det svenska Medicinska födelseregistret finns inget fall med denna exponering.
Författare
Birger Winbladh och Karin Källén för Region Stockholm.
Birger Winbladh och Karin Källén för Region Stockholm.
Uppdaterat
Innehållet uppdaterat 10/9/2015 Uppgifterna från födelseregistret är hämtade 12/31/2013
Fasstexter
Visa fasstexter
Se även
Läs mer
För patienter och allmänhet
Länk till information för patienter och allmänhet
22
22
Tafluprost
Testmiljö
Tafluprost
Klass : 2
Visa all info
Skriv ut
Kontakta oss
Produkter
Saflutan, Taflotan, Taflotan sine, Taptiqom, Taptiqom sine
Saflutan, Taflotan, Taflotan sine, Taptiqom, Taptiqom sine
ATC-koder
S01ED51, S01EE05
S01ED51, S01EE05
Substanser
tafluprost
tafluprost
Bedömning
Tafluprost bör liksom andra prostaglandin F2 alfa-analoger undvikas under graviditet om andra likvärdiga behandlingsmöjligheter finns. Om det skulle finnas en riskökning för fosterskador är den eventuella individuella riskökningen dock knappast så stor så att det finns anledning till oro om kvinnan använt läkemedlet under tidig graviditet.
Tafluprost bör liksom andra prostaglandin F2 alfa-analoger undvikas under graviditet om andra likvärdiga behandlingsmöjligheter finns. Om det skulle finnas en riskökning för fosterskador är den eventuella individuella riskökningen dock knappast så stor så att det finns anledning till oro om kvinnan använt läkemedlet under tidig graviditet.
Bakgrund
Tafluprost är en prostaglandin F2 alfa-analog med multipla effekter på ett flertal organsystem inklusive uterus. Substansen minskar intraokulärt tryck genom att öka det uveosklerala utflödet av kammarvatten. Indikationerna är öppenvinkelglaukom och okulär hypertension.
Erfarenhet av behandling av gravida kvinnor saknas men substansen är teratogen i djurförsök men först vid höga doser. Om det senare är kliniskt relevant vid de låga plasmakoncentrationer som uppstår hos kvinnan efter lokal behandling av ögat är inte känt. Vid andvändning av kombinationen med timolol i sista trimestern bör risken för fostret med betablockerare beaktas.
I det svenska Medicinska födelseregistret finns inget fall med denna exponering.
Tafluprost är en prostaglandin F2 alfa-analog med multipla effekter på ett flertal organsystem inklusive uterus. Substansen minskar intraokulärt tryck genom att öka det uveosklerala utflödet av kammarvatten. Indikationerna är öppenvinkelglaukom och okulär hypertension.
Erfarenhet av behandling av gravida kvinnor saknas men substansen är teratogen i djurförsök men först vid höga doser. Om det senare är kliniskt relevant vid de låga plasmakoncentrationer som uppstår hos kvinnan efter lokal behandling av ögat är inte känt. Vid andvändning av kombinationen med timolol i sista trimestern bör risken för fostret med betablockerare beaktas.
I det svenska Medicinska födelseregistret finns inget fall med denna exponering.
Författare
Birger Winbladh och Karin Källén för Region Stockholm.
Birger Winbladh och Karin Källén för Region Stockholm.
Uppdaterat
Innehållet uppdaterat 10/9/2015 Uppgifterna från födelseregistret är hämtade 12/31/2013
Den generella erfarenheten med användande av beta-receptorblockerare i tidig graviditet är att risken för missbildning hos fostret inte är ökad. En eventuell riskökning är i alla fall inte så stor i det enskilda fallet, att det finns anledning till oro om kvinnan har använt läkemedlet under tidig graviditet.
Antihypertensiva medel har rapporterats kunna ge biverkningar hos det nyfödda barnet och bör användas med försiktighet under graviditetens andra hälft, se bakgrunden. Detta får dock inte hindra adekvat terapi av hypertoni och preeklampsi.
Ögondroppar innehållande timolol kan absorberas systemiskt och i enstaka fall ge bradykardi hos fostret även i normal dosering.
Den generella erfarenheten med användande av beta-receptorblockerare i tidig graviditet är att risken för missbildning hos fostret inte är ökad. En eventuell riskökning är i alla fall inte så stor i det enskilda fallet, att det finns anledning till oro om kvinnan har använt läkemedlet under tidig graviditet.
Antihypertensiva medel har rapporterats kunna ge biverkningar hos det nyfödda barnet och bör användas med försiktighet under graviditetens andra hälft, se bakgrunden. Detta får dock inte hindra adekvat terapi av hypertoni och preeklampsi.
Ögondroppar innehållande timolol kan absorberas systemiskt och i enstaka fall ge bradykardi hos fostret även i normal dosering.
Bakgrund
Gemensamt för beta-receptorblockerare
Användning av beta-receptorblockerare i tidig graviditet anses generellt inte vara förenad med någon risk för fosterskada. En koppling till vissa typer av missbildningar, bland annat hjärtfel, har dock påvisats, men det är inte säkerställt att beta-blockerare är orsaken [1-4]. Då en ökad risk för hjärtfel även ses efter behandling med andra antihypertensiva läkemedel är det s......
Visa hela bakgrundstexten
# Gemensamt för beta-receptorblockerare
Användning av beta-receptorblockerare i tidig graviditet anses generellt inte vara förenad med någon risk för fosterskada. En koppling till vissa typer av missbildningar, bland annat hjärtfel, har dock påvisats, men det är inte säkerställt att beta-blockerare är orsaken [1-4]. Då en ökad risk för hjärtfel även ses efter behandling med andra antihypertensiva läkemedel är det snarare troligt att den gravida kvinnans underliggande sjukdom eller förändringar i blodtrycket under behandlingen ligger bakom fynden [1,3].
I det svenska Medicinska födelseregistret finns 6 264 barn vars mödrar rapporterat användning av beta-receptorblockerare i tidig graviditet. Frekvensen missbildningar är något förhöjd, 2,8 procent i stället för 2,1 procent i populationen. Det är troligt att den något förhöjda missbildningsfrekvensen – som framför allt utgörs av en ökad förekomst av hjärtfel – beror på mödrarnas underliggande tillstånd då en liknande ökning ses för andra antihypertensiva medel.
Tio barn hade någon kromosomavvikelse (8 förväntade), en något förhöjd frekvens, men väntad eftersom kvinnor som använt beta-receptorblockerare generellt sett är äldre än andra kvinnor som föder barn. Ett barn hade trisomi 13. Barnen med kromosomavvikelser är inte inkluderade i de övriga sammanställningarna över förekommande missbildningar.
Det fanns 64 barn (44 förväntade) som hade någon hjärtmissbildning, mest ventrikelseptumdefekter (30 mot 25 förväntade) och förmakseptumdefekter (17 mot 8-9 förväntade). Övriga hjärtmissbildningar som förekom var hypoplastiskt vänsterhjärta (två barn), coarctatio aortae, missbildning av trikuspidalisklaff, pulmonalisstenos (två barn), samt sju fall av ospecificerade hjärtfel.
Vidare fanns det bland barnen med missbildningar tre med neuralrörsdefekter (1 förväntat), tio med gom- eller läppgomspalter (8-9 förväntade), sex med polycystiska njurar (förmodligen genetiskt betingade, 0-1 förväntat), 12 barn hade hydronefros (8-9 förväntade), ett hade diafragmabråck, ett omfalocele och hela 26 barn hade hypospadi (16 förväntade).
Till detta kommer att frekvensen för tidigt födda barn (13,8% mot 6,2% förväntat) och barn som var lätta för tiden (6,8% mot 2,7% förväntat) var klart ökad. Det var också 40 barn som dog intrauterint (23 förväntade) och 12 som dog efter förlossningen (11-12 förväntade). Det skall dock igen framhållas att det troligtvis är den underliggande blodtryckssjukdomen som bidragit till det avvikande graviditetsutfallet.
Antihypertensiva medel har rapporterats kunna ge biverkningar hos det nyfödda barnet framför allt i form av hypotension, hypoglykemi och tillväxthämning [1-4]. Hypoglykemi och tillväxthämning kan dock även orsakas av hypertoni och preeklampsi. Många av dessa barn är underburna vilket också ökar risken för hypotension och hypoglykemi.
Beta-receptorblockerare kan även ge upphov till bradykardi hos fostret och det nyfödda barnet. Ansvarig barnläkare ska vara informerad om behandlingen, i samband med undersökningen av den nyfödda.
# Specifikt om timolol
Inga epidemiologiska material som belyser frågan om systemisk tillförsel av timolol ökar risken för fosterskador har återfunnits i litteraturen. I det svenska Medicinska födelseregistret finns endast nio barn vars mödrar uppgivit användning av timolol systemiskt i tidig graviditet – inget av barnen hade någon missbildningsdiagnos.
Timolol använt i ögondroppar kan ge systemisk absorption och symptom på betablockad. Även bradykardi hos fostret och nyfödda har beskrivits i ett fåtal rapporter. I födelseregistret finns 104 kvinnor registrerade som har använt timolol ögondroppar i tidig graviditet. Ett av barnen hade någon missbildningsdiagnos (2 förväntade). Barnet hade en ventrikelseptumdefekt. Missbildningsfrekvensen var således normal, men hela 15 barn (6-7 förväntade) var för tidigt födda.
Referenser
Visa referenser
United Kingdom Teratology Information Services (UKTIS). Beta-blockers in pregnancy. 2016. Tillgänglig från: www.toxbase.com. Hämtad 2017-11-07.
Yakoob MY, Bateman BT, Ho E, Hernandez-Diaz S, Franklin JM, Goodman JE et al. The risk of congenital malformations associated with exposure to β-blockers early in pregnancy: a meta-analysis. Hypertension. 2013;62:375-81.
Lennestål R, Otterblad Olausson P, Källén B. Maternal use of antihypertensive drugs in early pregnancy and delivery outcome, notably the presence of congenital heart defects in the infants. Eur J Clin Pharmacol 2009;65:615-25.
Briggs G, Freeman RK, Towers CV, Forinash AB. Drugs in pregnancy and lactation: A reference guide to fetal and neonatal risk. 11th ed; 2017.
United Kingdom Teratology Information Services (UKTIS). Beta-blockers in pregnancy. 2016. Tillgänglig från: www.toxbase.com. Hämtad 2017-11-07.
Yakoob MY, Bateman BT, Ho E, Hernandez-Diaz S, Franklin JM, Goodman JE et al. The risk of congenital malformations associated with exposure to β-blockers early in pregnancy: a meta-analysis. Hypertension. 2013;62:375-81.
Lennestål R, Otterblad Olausson P, Källén B. Maternal use of antihypertensive drugs in early pregnancy and delivery outcome, notably the presence of congenital heart defects in the infants. Eur J Clin Pharmacol 2009;65:615-25.
Briggs G, Freeman RK, Towers CV, Forinash AB. Drugs in pregnancy and lactation: A reference guide to fetal and neonatal risk. 11th ed; 2017.
Författare
Karin Källén och Birger Winbladh för Region Stockholm.
Karin Källén och Birger Winbladh för Region Stockholm.
Uppdaterat
Innehållet uppdaterat 4/16/2020 Uppgifterna från födelseregistret är hämtade 4/1/2018
Den generella erfarenheten med användande av beta-receptorblockerare i tidig graviditet är att risken för missbildning hos fostret inte är ökad. En eventuell riskökning är i alla fall inte så stor i det enskilda fallet, att det finns anledning till oro om kvinnan har använt läkemedlet under tidig graviditet.
Antihypertensiva medel har rapporterats kunna ge biverkningar hos det nyfödda barnet och bör användas med försiktighet under graviditetens andra hälft, se bakgrunden. Detta får dock inte hindra adekvat terapi av hypertoni och preeklampsi.
Ögondroppar innehållande timolol kan absorberas systemiskt och i enstaka fall ge bradykardi hos fostret även i normal dosering.
Den generella erfarenheten med användande av beta-receptorblockerare i tidig graviditet är att risken för missbildning hos fostret inte är ökad. En eventuell riskökning är i alla fall inte så stor i det enskilda fallet, att det finns anledning till oro om kvinnan har använt läkemedlet under tidig graviditet.
Antihypertensiva medel har rapporterats kunna ge biverkningar hos det nyfödda barnet och bör användas med försiktighet under graviditetens andra hälft, se bakgrunden. Detta får dock inte hindra adekvat terapi av hypertoni och preeklampsi.
Ögondroppar innehållande timolol kan absorberas systemiskt och i enstaka fall ge bradykardi hos fostret även i normal dosering.
Bakgrund
Gemensamt för beta-receptorblockerare
Användning av beta-receptorblockerare i tidig graviditet anses generellt inte vara förenad med någon risk för fosterskada. En koppling till vissa typer av missbildningar, bland annat hjärtfel, har dock påvisats, men det är inte säkerställt att beta-blockerare är orsaken [1-4]. Då en ökad risk för hjärtfel även ses efter behandling med andra antihypertensiva läkemedel är det s......
Visa hela bakgrundstexten
# Gemensamt för beta-receptorblockerare
Användning av beta-receptorblockerare i tidig graviditet anses generellt inte vara förenad med någon risk för fosterskada. En koppling till vissa typer av missbildningar, bland annat hjärtfel, har dock påvisats, men det är inte säkerställt att beta-blockerare är orsaken [1-4]. Då en ökad risk för hjärtfel även ses efter behandling med andra antihypertensiva läkemedel är det snarare troligt att den gravida kvinnans underliggande sjukdom eller förändringar i blodtrycket under behandlingen ligger bakom fynden [1,3].
I det svenska Medicinska födelseregistret finns 6 264 barn vars mödrar rapporterat användning av beta-receptorblockerare i tidig graviditet. Frekvensen missbildningar är något förhöjd, 2,8 procent i stället för 2,1 procent i populationen. Det är troligt att den något förhöjda missbildningsfrekvensen – som framför allt utgörs av en ökad förekomst av hjärtfel – beror på mödrarnas underliggande tillstånd då en liknande ökning ses för andra antihypertensiva medel.
Tio barn hade någon kromosomavvikelse (8 förväntade), en något förhöjd frekvens, men väntad eftersom kvinnor som använt beta-receptorblockerare generellt sett är äldre än andra kvinnor som föder barn. Ett barn hade trisomi 13. Barnen med kromosomavvikelser är inte inkluderade i de övriga sammanställningarna över förekommande missbildningar.
Det fanns 64 barn (44 förväntade) som hade någon hjärtmissbildning, mest ventrikelseptumdefekter (30 mot 25 förväntade) och förmakseptumdefekter (17 mot 8-9 förväntade). Övriga hjärtmissbildningar som förekom var hypoplastiskt vänsterhjärta (två barn), coarctatio aortae, missbildning av trikuspidalisklaff, pulmonalisstenos (två barn), samt sju fall av ospecificerade hjärtfel.
Vidare fanns det bland barnen med missbildningar tre med neuralrörsdefekter (1 förväntat), tio med gom- eller läppgomspalter (8-9 förväntade), sex med polycystiska njurar (förmodligen genetiskt betingade, 0-1 förväntat), 12 barn hade hydronefros (8-9 förväntade), ett hade diafragmabråck, ett omfalocele och hela 26 barn hade hypospadi (16 förväntade).
Till detta kommer att frekvensen för tidigt födda barn (13,8% mot 6,2% förväntat) och barn som var lätta för tiden (6,8% mot 2,7% förväntat) var klart ökad. Det var också 40 barn som dog intrauterint (23 förväntade) och 12 som dog efter förlossningen (11-12 förväntade). Det skall dock igen framhållas att det troligtvis är den underliggande blodtryckssjukdomen som bidragit till det avvikande graviditetsutfallet.
Antihypertensiva medel har rapporterats kunna ge biverkningar hos det nyfödda barnet framför allt i form av hypotension, hypoglykemi och tillväxthämning [1-4]. Hypoglykemi och tillväxthämning kan dock även orsakas av hypertoni och preeklampsi. Många av dessa barn är underburna vilket också ökar risken för hypotension och hypoglykemi.
Beta-receptorblockerare kan även ge upphov till bradykardi hos fostret och det nyfödda barnet. Ansvarig barnläkare ska vara informerad om behandlingen, i samband med undersökningen av den nyfödda.
# Specifikt om timolol
Inga epidemiologiska material som belyser frågan om systemisk tillförsel av timolol ökar risken för fosterskador har återfunnits i litteraturen. I det svenska Medicinska födelseregistret finns endast nio barn vars mödrar uppgivit användning av timolol systemiskt i tidig graviditet – inget av barnen hade någon missbildningsdiagnos.
Timolol använt i ögondroppar kan ge systemisk absorption och symptom på betablockad. Även bradykardi hos fostret och nyfödda har beskrivits i ett fåtal rapporter. I födelseregistret finns 104 kvinnor registrerade som har använt timolol ögondroppar i tidig graviditet. Ett av barnen hade någon missbildningsdiagnos (2 förväntade). Barnet hade en ventrikelseptumdefekt. Missbildningsfrekvensen var således normal, men hela 15 barn (6-7 förväntade) var för tidigt födda.
Referenser
Visa referenser
United Kingdom Teratology Information Services (UKTIS). Beta-blockers in pregnancy. 2016. Tillgänglig från: www.toxbase.com. Hämtad 2017-11-07.
Yakoob MY, Bateman BT, Ho E, Hernandez-Diaz S, Franklin JM, Goodman JE et al. The risk of congenital malformations associated with exposure to β-blockers early in pregnancy: a meta-analysis. Hypertension. 2013;62:375-81.
Lennestål R, Otterblad Olausson P, Källén B. Maternal use of antihypertensive drugs in early pregnancy and delivery outcome, notably the presence of congenital heart defects in the infants. Eur J Clin Pharmacol 2009;65:615-25.
Briggs G, Freeman RK, Towers CV, Forinash AB. Drugs in pregnancy and lactation: A reference guide to fetal and neonatal risk. 11th ed; 2017.
United Kingdom Teratology Information Services (UKTIS). Beta-blockers in pregnancy. 2016. Tillgänglig från: www.toxbase.com. Hämtad 2017-11-07.
Yakoob MY, Bateman BT, Ho E, Hernandez-Diaz S, Franklin JM, Goodman JE et al. The risk of congenital malformations associated with exposure to β-blockers early in pregnancy: a meta-analysis. Hypertension. 2013;62:375-81.
Lennestål R, Otterblad Olausson P, Källén B. Maternal use of antihypertensive drugs in early pregnancy and delivery outcome, notably the presence of congenital heart defects in the infants. Eur J Clin Pharmacol 2009;65:615-25.
Briggs G, Freeman RK, Towers CV, Forinash AB. Drugs in pregnancy and lactation: A reference guide to fetal and neonatal risk. 11th ed; 2017.
Författare
Karin Källén och Birger Winbladh för Region Stockholm.
Karin Källén och Birger Winbladh för Region Stockholm.
Uppdaterat
Innehållet uppdaterat 4/16/2020 Uppgifterna från födelseregistret är hämtade 4/1/2018